Dans i Nyköping och Sörmland

Dans väcker minnen från förr

Just när klockan slagit halv ett lämnar en buss parkeringen vid PRO-huset i Nyköping. Dans står på schemat. Dansbandet Inges spelar fram till klockan fyra. Inifrån lokalen hörs en enkel basslinga som försvinner i ett myller av människoröster. Tvärsöver grusplanen går ett äldre par i armkrok, kvinnan stödjer sig mot en käpp och mannen mot en krycka.

– Det tar emot att komma hit, även om vi älskar dans. Men man får aldrig dansa ifred, det blir alltid för mycket folk. Ibland tvingas jag markera med käppen, säger tanten medan mannen nickar instämmande.

När det äldre paret hunnit fram till entrén anländer nästa busslast. Busschauffören öppnar dörrarna och ut vallfärdar äldre tanter och farbröder, uppklädda till tänderna. Att stå bredvid som åskådare skapar en medvetenhet om hur Landet förändrats. Jag tänker att det känns långt borta att ungdomar av idag kommer transporteras i bussar för att åka på dans tillsammans om femtio år.

I lokalen går det inte att urskilja tanterna och farbröderna för alla människor. De är överallt. På scenen står dansbandet Inges och förbereder det sista innan klockan slår ett.
– För oss är att spela för PRO det största. Publiken uppskattar vad vi gör. Sedan är det förjäkla spännande, den ena kvällen är aldrig den andra lik. Vi har nog sett det mesta under våra år med PRO, säger Inges frontman.

Rummet omfamnas av en lugn och hysterisk känsla på en och samma gång. Flera par har redan hunnit värma upp med några danssteg, som för att inte sträcka sig när det väl gäller. Det enda som hörs är sorlet och den enträgna basslingan som fortfarande kommer låta om hundra år.
– Vääääälkomna, tjuter dansbandet i kör.

Var och varannan kvinna torkar sig för pannan. De har kommit hit för att dansa som i ungdomens dagar. När det första ackordet skenar genom luften är det som att de äldre paren aldrig åldrats. De har lämnat sina krämpor därhän och har bara musiken och sin partners klumpiga fötter i tankarna.

dans